Bokrecension Förr eller senare exploderar jag

Förr eller senare exploderar jag

 

 

Titel: Förr eller senare exploderar jag 

Författare: John Green                                                         

Längd: ca 300 sidor

Omdöme:  <3 <3 <3 <3 <3

                    5/5 hjärtan

Film: Förr eller senare exploderar jag

Originaltitel: The fault in our stars

 

Handling:

Boken handlar om Hazel Grace som är en deprimerad tonårstjej med cancer. Hazel stöter en dag på Augustus Waters i en stödgrupp för cancersjuka som hennes mamma tvingat henne till. Augustus har sedan två år tillbaka varit fri från sin cancer, och han och Hazel blir goda vänner. Man får följa dem i deras annorlunda vardag och tillsammans använder de sin sarkastiska humor för att muntra upp varandra. Hazel introducerar Ett storslaget lidande av Peter Van Houten för Augustus. Denna bok leder till ett oförglömligt besök i Amsterdam, med både bra och dåliga överraskningar.

 

Bokens tema och budskap:

Boken har ett djupt budskap och belyser världens djupa orättvisor. Det finns många frågor och funderingar. Hur är livet som tonåring? Hur lever man ett normalt liv? Är det ens värt ett försök när man är dödsdömd? När man är en levande granat som snart kommer explodera... Hazels frågor är många, så också hennes tankar. Ska hon leva sitt liv eller stanna hemma och läsa samma bok tusen gånger om? Ett budskap är att våga ta risker, våga leva. Och kärleken? Vågar hon satsa och kanske krossa Augustus den dag hon dör? Deras kärlek är som vilken tonårsförälskelse som helst, men ändå inte. De vet att deras tid tillsammans är begränsad.

 

Tankar om personerna:

Hazel Grace är huvudpersonen i boken. Hon är en ensam tonåring och hennes mamma är hennes bästa vän. Hazels rädsla för att såra andra när hon en dag dör är berörande. Hon är smart, tänker

väldigt ofta på djupet och man kan förstå sättet hon resonerar på. Jag gillar Hazel men hennes rädsla för saker som kommer hända i framtiden är ibland irriterande. Man kan inte alltid vara rädd för saker som kommer hända senare hela tiden. Man måste leva livet också tycker jag, vilket Hazel inser till slut.

 

Augustus Waters, även kallad Gus, är den perfekta vännen som alltid finns där. Han är beroende av sina metaforer och personligen gillar jag honom mest i boken. Han är den som, enligt mig, tar boken till en helt annan nivå. Hans beslutsamhet om att en dag vara mer än bara en vän för Hazel är fantastisk. Han är smart och argumenterar ofta med Hazel om olika saker. Han är rolig, har humor och kan alltid svar på tal.

 

Isac är Augustus, och senare även Hazels, vän. Med cancer som satt sig i ögonen blir han blind och förlorar synen. Isac har ingen stor roll i boken, men hans vänskap med Augustus är ett tydligt exempel på hur Augustus alltid bryr sig om andra. Man får känslan av att Isac är en snäll kille men som ibland får problem med sin ilska. Jag tycker synd om honom eftersom han förlorar synen i sådan tidig ålder. Han känns ganska mesig, men ända snäll.

 

Bokens upplägg:

Bokens upplägg är bra, trots att den inte följer den dramaturgiska modellen så mycket. Det är mer ett jämnt flyt med händelser, både stora och små, men om man kollar noga kan man ändå se en viss likhet med den dramaturgiska kurvan. Det är hyfsat korta kapitel. Hela boken är ur Hazels perspektiv. Boken är skriven i presens och man använder ett modernt språk. Jag anser att språket är enkelt och lätt att förstå, men det finns vissa lite djupare dikter i gammaldags stil. Oftast är dessa dikter, citat m.m. från Shakespeare. Augustus och Hazel har även kontakt med Peter Van Houten via mejl. Dessa mejl får man läsa och Van Houten använder ofta dikter i sina mejl. Ex;

(Eventuella spoilers, markera texten för att kunna läsa den.)

"Käre Augustus Waters,

Jag har mottagit ditt elektroniska brev av den 14 april och är vederbörligen berörd av den shakespeareska komplexiteten i er tragedi. Alla i den här berättelsen är har en hamartia fast som berget: hennes är att hon är så sjuk, din är att du är så frisk. Om hon var friskare eller du sjukare skulle det öde som står skrivet i era stjärnor inte vara så förfärligt, men det ligger inte i stjärnornas natur att ösa elände över oss och Shakespeare hade aldrig mer fel när han lät Cassius notera: 'Ej felet, Brutus, bor hos våra stjärnor, / Men hos oss själva, om vi dukar under.' Lätt att säga när man är en romersk adelsman (eller Shakespeare!) men det råder knappast[...]"

Detta är en del av ett mejl från Van Houten till Augustus. Det är en lite mer poetisk text och innehåller citat. Jag gillar blandningen av modernt och gammaldags språk, vilket gör boken speciell.

Det är en typisk ungdomsbok som alla ungdomar kan relatera till, eftersom den inte bara handlar om cancer. Man känner igen sig lite i saker som t.ex. den unga kärleken, krossade hjärtan, rädslan för att prova nya saker och ibland säga emot sina föräldrar.

Spoiler:

 

 

"-Augustus Waters, sa jag och såg upp på honom medan jag tänkte att man inte kan kyssa någon i Anne Franks hus och sedan att Anne Frank trots allt kysste någon i Anne Franks hus och att hon förmodligen inte skulle önska något högre än att hennes hem skulle bli en plats där de unga och ohjälpligt skadade försjunker i kärleken."

Det här är ett av mina favoritställen i boken då det både är komiskt och en hyfsat stor händelse. Jag tyckte det var lite kul med sättet hon tänkte på, det var ett annorlunda resonemang och något jag aldrig ens skulle tänkt på själv. Citatet visar också Hazels förmåga att tänka djupt och ett steg längre än de flesta andra.

 

Omdöme:

Jag rekommenderar boken starkt till alla som vill ha en riktig läsupplevelse. Man påverkas definitivt av den. Jag fullkomligt älskar boken och den är definitivt värd att läsa. Jag kunde inte släppa den och man blir riktigt tårögd när Augustus dör. Det är en riktigt sorglig händelse och man slutar aldrig att förundras över världens orättvisor. But, it's the fault in our stars.

                                    

Av: Ida Johannesson