Hungerspelen
Recension
Serie:
Hungerspelstrilogin
Sidor: 304
Utgivningsår: 2008
Handling
Katniss
Everdeen tog sin systers plats när hon drogs på slåttern, tillsammans med en
annan pojke från distrikt 12. Pojken, Peeta Mellark, och Katniss har aldrig
pratat med varandra och nu ska de spela förälskade inför hela Panem för att
försöka överleva dessa spel. Men vad Katniss inte vet är att Peeta har varit
förälskad i henne sedan långt tillbaka, så för han är det på riktigt.
Jag har funderat lite på budskapet och temat i boken. Det är ju lite de onda mot de goda. Panem är ett väldigt strikt samhälle, då huvudstaden bestämmer över de 12 distrikten och de har inget att säga till om. Distrikten vill göra uppror mot huvudstaden men de känner till reglerna. Om man inte följer reglerna så straffas man med döden. Boken är skriven i framtiden och man är rädd att det ska bli som det är i hungerspelen om fel person får makten.
Karaktärerna
De här tycker jag är de mest
spännande karaktärerna, det är de här två personerna som det handlar om och som
måste uppleva dessa spel.
Katniss Everdeen är 16 år och bor med sin syster, Prim, och hennes mamma i ett litet hus i Panem. Familjen är väldigt fattig och Katniss försöker göra allt hon kan för att familjen ska klara sig. När hennes pappa dog i gruvolyckan var det som att hela hennes värld gick i kras. Hennes mamma var helt förkrossad och gjorde inget för familjens överlevnad. Då var det Katniss som fick ta hand om Prim. Katniss går upp tidigt varje morgon och går in i den förbjudna delen av distrikt 12, skogen. Hon älskar att jaga, det är hennes passion. När hennes pappa dog så känner hon sig nära honom när hon jagar, eftersom att det var han som lärde henne att jaga. Hon jagar med sin bästa vän Gale, som är en av de få hon litar på.
Peeta Mellark har Katniss oklara känslor för. De har aldrig pratat med varandra, det ända Katniss vet om Peeta är att hans familj äger ett bageri. Det var svårt för Katniss att veta om hon kunde lita på Peeta eller inte. Inne på arenan behövde Katniss spela förälskad för att överleva medans Peetas känslor för henne var äkta. Men känslorna förändrades för Katniss och hon visste att någon utav dem så småningom behövde dö.
Upplägg, språk och stil
Boken är
skriven ur Katniss perspektiv, och hon tar upp mycket tankar och åsikter som
hon har. Man får reda på vad hon gör och vad hon tycker om andra personer. Det
finns också dialoger, mellan henne och de hon pratar med. Boken är uppdelad i
kapitel som är hyfsat långa och som är skrivna från första dagen i det
sjuttiofjärde året i hungerspelen då slåtterdagen var, tills den sista dagen.
Det hoppar alltså inte mellan olika dagar och år. Boken är skriven i framtiden så
hon kan berätta om saker som har hänt förut.
Man får reda på mycket som har hänt, till exempel när hon var liten, som hon berättar. Hon berättar om saker som har hänt i minsta detalj, och det tycker jag är bra. Men eftersom att det är skrivet i hennes perspektiv så får man bara reda på vad hon tycker, det hade varit roligt om man fick reda på vad de andra personerna hade för tankar och vad dem tyckte också.
Hungerspelen är skriven i ganska modern stil. Det kan finnas svåra ord och det gör boken rätt svårläst. Boken är väldigt spännande och romantisk. Det som gör boken spännande är att de måste göra allt de kan för att överleva och deras kärlek är svår för de vet att det bara är en som kommer att komma ut levande.
Jag tycker att hungerspelen är en typ av ungdomsbok för att den handlar om både kärlek och död. Den är väldigt spännande, för även om någon utav dem måste dö så hindrar inte det dem för att vara tillsammans. De hjälper varandra när det behövs och de gör allt för att hålla varandra vid liv. Eftersom att boken är skriven i framtiden så finns det en massa ny elektronik. Jag menar, den rika huvudstaden skickar ut barnen/ungdomarna på en arena omgivet av kraftfält, och det är ju rätt mäktigt. De kan skapa mutanter som de skickar ut på arenan för att döda dem. Huvudstaden styr över hela arenan och allt som händer i ett kontrollrum.
Omdöme:
Jag tycker
att det här är en väldigt spännande bok att läsa. Den är beroendeframkallande,
och när man väl har börjat läsa kan man inte sluta. Filmen med samma namn är
också bra, men man får inte reda på lika mycket så då tycker jag att boken är
mycket bättre. Jag tipsar verkligen er som gillar olycklig kärlek till att läsa
den här boken, den är läsvärd.
Citat ur boken:
"Det
är egentligen inte så stor skillnad på livet i Distrikt 12 och livet på arenan.
Förr eller senare måste man sluta springa, vända sig om och möta den som vill
se en dö. Det svåra är att finna modet att göra det."
Av: Engla Camnert
Av: Engla Camnert
Du tar upp många intressanta saker om boken och utvecklar dina tankar väl. upplägget av texten fungerar också jättebra där du skapar variation genom tex att använda olika typsnitt. En del ordval blir inte riktigt rätt och du blandar ibland ihop termer som har med bokanalys att göra. Detta kommer du att få ordning på så småningom, Engla, så fortsätt jobba med skrivandet precis som du gör nu.
SvaraRadera