Bokrecension

 

 

Förr eller senare exploderar jag

Bokrecension

Ursprungstitel: The fault in our stars

Författare: John Green

Sidantal: 352

Utgivningsår: 2012

Översättning: Ylva Stålmark

Förlag: Bonnier Carlsen

Om du tyckte om filmen Förr eller senare exploderar jag som kom ut på bio 2014 rekommenderar jag verkligen boken. Boken innehåller detaljer, händelser och tankar som inte filmen får med.

Handling

Förr eller senare exploderar jag handlar om 16-åriga Hazel Grace Lancaster som har sköldkörtelcancer. Hennes mamma anser att hon är deprimerad så hon tvingar Hazel att gå till en stödgrupp med andra tonåringar i samma situation. Där träffar hon 17-åriga Augustus Waters som har fått amputera bort ett ben p.g.a. cancer. De börjar få känslor för varandra och tillsammans går de igenom både tuffa och lyckliga stunder.

Karaktärerna

Hazel är 16 år och huvudpersonen i boken. Hon fick sin cancer vid 13-års ålder och har gått igenom många operationer sedan dess. Hazel är väldigt försiktig när det kommer till att lära känna nya människor eftersom hon inte vill såra någon då hon inte vet när hon kommer att dö. Hon kallar boken Ett storslaget lidande av Peter van Houten för sin bibel.

Augustus är en självsäker 17-åring som har varit fri från skelettcancer i två år, men varit tvungen att amputera bort sitt ena ben. Han är biperson i boken och han får folk att bli glada även om han egentligen är rätt så negativ för det mesta. Augustus största rädsla är att bli bortglömd. En metafor som han har är att han sätter en cigarett mellan tänderna, men tänder den inte. Så ger han den inte kraften att döda honom.

Bokens upplägg

Hela boken är ur Hazels perspektiv. Det är inte några tidsförflyttningar i boken och det finns heller inga bilder. Många andra böcker slutar oftast lyckligt men det gör inte denna. Boken är skriven i jag-form och innehåller inte så mycket konversationer. Smskonversationer finns det knappt, som är annars är vanligt i ungdomsböcker. Däremot är det rätt mycket brev i sluten av boken och i början av boken är det mycket personbeskrivningar.

Språk och stil

Språket i boken är rätt svårt. Författaren använder sig av många svåra och ovanliga ord. Meningarna i boken är väldigt poetiska och välskrivna. Han skriver väldigt detaljerat om allting. Boken följer den dramaturgiska kurvan och kapitlena är rätt långa. Den är skriven på ett ungdomligt sätt, vilket gör att de flesta ungdomar kan relatera till den.

Genre

Boken är en typisk ungdomsbok eftersom den handlar om ungdomar och kärlek, vilket en ungdomsbok brukar göra. Den är också rätt så trovärdig och karaktärernas problem är oftast lika våra.

Budskap/tema

Budskapet i boken är att man ska följa sitt hjärta och att man ska leva sitt liv, även om man har det svårt och att livet inte alltid är rättvist.

 

Egna tankar:

Jag tycker väldigt mycket om karaktärerna. De spelar en väldigt stor roll i boken eftersom det handlar mycket om dem. De är roliga och intressanta att läsa om och de är inte perfekta, vilket jag tycker är bra. Om de skulle vara perfekta skulle det inte varit så roligt att läsa boken. Min favoritkaraktär är Augustus för han är charmig och får alla att må bra. Jag tycker om hans sätt att tänka som t.ex. att han inte tycker att hans cancer ska få stoppa honom från att göra det han vill.

Jag tycker om bokens upplägg väldigt mycket. Det jag tycker är bra är att den bara är ur en persons perspektiv, vilket gör att den är enkel att läsa. Man kan lätt bli förvirrad om det är ur fleras perspektiv. En annan sak jag tycker är bra är att den inte slutar som alla andra böcker. Det gör boken unik, vilket jag tycker om. Det jag inte tycker är bra är att det inte var några tidsförflyttningar. För att förstå mer om karaktärerna hade jag velat veta mer om deras bakgrund. Jag skulle velat ha bilder eftersom jag tycker det är svårt att föreställa mig personer. Om jag inte hade sett filmen hade boken varit svårare att läsa.

Det jag tycker är bra är att den är väldigt detaljerat, vilket gör boken intressantare. Det jag skulle vilja ändra på är språket. Det blir lite jobbigt att läsa när det är svårt språk genom hela boken. Jag gillar heller inte att kapitlena är så långa. Jag vill helst inte stanna mitt i ett kapitel, så jag får läsa väldigt länge varje gång jag läser.

Mest minnesvärda i boken

Det mest minnesvärda i boken enligt mig var när Hazel och Augustus träffades i stödgruppen för första gången. Jag kommer ihåg det mest eftersom jag gillade Hazels svar till att Augustus största rädsla var att bli bortglömd. Det kommer att komma en tid, då vi alla är döda. Det kommer att komma en tid då det inte finns några människor kvar som kan minnas att någon någonsin existerade eller att vår art någonsin gjorde någonting. Det kommer inte finnas någon kvar som kan minnas Aristoteles eller Kleopatra, än mindre dig. Allt vi gjorde och byggde och skrev och tänkte och upptäckte kommer att vara glömt och allt det här kommer att ha varit till ingen nytta. Kanske kommer den tiden snart, kanske dröjer det miljontals år, men även om vi skulle överleva att solen slocknar så kommer vi inte att finnas kvar för evigt. Det fanns en tid innan organismerna blev till medvetna varelser och det kommer en tid efter det. Så om du tycker att människans ofrånkomliga glömska är ett bekymmer kan jag råda dig att inte tänka på saken. Gud vet att det är så alla andra gör.

Omdöme

 

                                   4/5

Boken får 4/5 av mig eftersom jag tycker att den var väldigt bra. Jag gillar karaktärerna och upplägget i boken. Den får inte högsta poäng då jag gärna vill veta vad som händer med Hazel, om hon blir frisk från cancern och om hon får reda på hur Ett storslaget lidande slutade.

Jag rekommenderar verkligen denna bok om du är mellan 12-16 år och gillar att läsa ungdomsböcker som man kan relatera till. Denna bok har både kärlek, glädje och sorg.

 

Av: Nellie Gustafsson